«
»


En riktig tuffing

100_0616

Äntligen sol och värme! Människor och djur lyser upp och alla blir pigga och glada. Själv går jag i ett lyckorus men jag är även sliten efter att Apostrof äntligen har fölat. Den lille hingsten har blivit stadigare på sina långa rangliga ben och han har varit ute med mamma i omgångar under dagarna. En riktigt liten tuffing har vi fått. Han bryr sig inte ett dugg om att Apostrof går åt ett håll om han själv vill till ett annat. men det är nog positivt, tror jag. Åter till fölningen. På fredag kväll klockan 10.00 var allt lugnt så jag satte uret på 12. Döm om min förvåning när jag sätter på datorn och möts av en liten vit mule på skärmen. Jag var  inställd på en teckenlös unge så jag blev riktigt paff. Nu blev det bråttom. På med kläderna och snabbt upp till stallet. Där låg han den mest underbara lilla varelse man kan tänka sig. Fostersäcken hade han fortfarande runt magen och Apostrof hade inte rest sig än. Hon hade fixat allt själv. Nu skulle vi bara få den lilla att äta och det var ingen lek ska ni veta. Med för långa ben och ett ömt juver är det inte lätt.  Det blev åter ett dygn med vaka, mjölkning och matning ur flaska. Exakt kl12,  när han var ett dygn tog han spenen och drack själv och då drog både jag och Hans en lättnande suck. Äntligen!!! Sen sög han igen och igen. Vi kunde lugnt gå in och lägga oss efter ett par timmar. Jag tror aldrig jag sovit så gott nån gång. Efter  det har allt flutit på som det ska. Han äter, växer och blir stabilare för varje timme. Apostrof har varit en helt fantastisk mamma. Vi har kunnat mjölka och hållt på precis som vi har velat och hon har bara lungt och tryggt låtit oss göra det vi har behövt göra. Jag säger bara det, dessa fantastiska djur… ..jag slutar aldrig att förundras.

100_0662

I dag har vi haft lite besökare. Det är många som vill se den lille busen som han faktiskt har blivit på bara några dagar. Totalt orädd  men helt underbar. Först kom ett gäng från travskolan med Karin i spetsen.

100_06661

Sen dök bröderna Persson upp, Weine och Bengt.

Och till sist kom Gunsan.

100_0668

Vi fick oss lite kaffe innan den lille skulle beskådas som vi hade släppt ut i grushagen.  Att det kom nya människor brydde han sig inte ett dugg om. Han kom bara fram och hälsad direkt.

100_0670

100_0671

100_0651100_06221

Comments are closed.